"Vissa dagar känns det som att man ÄR sjukdomen! Man har levt så länge att det känns som att man inte är sin egen människa längre.. Sjukdomen har tagit över din själ, dina tankar och din kropp! Den har fått en att tappa förmågan att se allt ljus som finns i världen- alla färger som finns. Man klarar inte se annat en grått och svart! De svarta dagarna sitter man ensam med tårar i ögonen och tycker synd om sig själv för att man blivit ett offer.. Man tycker synd om sig själv för att livet är så jäkla orättvist- varför måste just du leva med smärtan som försöker bryta ner dig varje dag!? Man blir så jävla arg på sig själv för att man känner sig trasig och man blir så jävla arg på världen som gett dig allt detta! Ändå unnar du inte någon denna smärtan, denna smärtan som fått dig att vilja ge upp allt för många gånger! Ändå sitter man här med ärr på kroppen efter år med blod, svett och tårar! Man har kämpat och överlevt allt som blivit kastat över en!"
Jag har kommit en lång lång bit från hur det var för 1 år sen! Jag har utvecklas sjukt mycke och jag har verkligen kämpat på för att övervinna ångesten och depressionen.. Fortfarande har jag mina stunder där jag sitter på kvällarna o gråter för att allt känns så hopplöst- jag känns så hopplös. Då känner jag mig som ett offer och undrar varför det har blivit så… Just där på kvällen känns det som att det skulle vara enklare att bara ge upp! Sen vaknar jag och mår förjävligt efter alla tårar, men med all inspiration i världen till att kämpa på! Jag är fan inte ett offer längre…! För drygt 1 år sen kunde jag aldrig tro att jag skulle komma mig hit jag är idag. Det känns bra och jag måste få säga det högt! Även fast det känns sådär jävligt mörkt en gång i bland så vet jag att det inte kommer vara så för alltid. När jag mådde som sämst så trodde inte jag att min 18-årsdag skulle ta plats, men fan jag sitter här ändå! Jag har nått en psykisk tillstånd som gör att jag vill kämpa med allt jag har för att komma mig dit jag vill. Jag har drömmer och mål som alla andra, inte fan att jag ska sitta här då o låta dom gå förbi… Jag kommer fortsätta kämpa för det jag vill! Det kommer aldrig vara enkelt, men det kommer vara värd det.
Jag börjar lära mig att inte ta allt så allvarligt, vara lite spontan och inte tänka så mycke att man börjar bekymra sig för allt! Det har funkat ganska bra så långt. Skit i vad andra säger och gör det som känns rätt! Alla borde tänka så! Riktiga vänner kommer vara där trots allt! Jag står på noll nu, fast ni kommer se mig på topp en dag!
Kommentera