Jag pallar helt enkelt inte mera nu.. För varje minut av varenda dag försöker jag hålla tårarna
på plats. Det funkar, i allafall för en stund. Jag använder all min styrka på att hålla masken ihop.
Men varför måste jag fortsätta att göra så egentligen? När något bra händer för mig, verkar det som att livet
hittar ett nytt sätt att krossa varenda lilla ljus jag har! Var ska jag hitta nånting som kan göra det värd
alla jobbiga dagar… Jag började äntligen att tro på att saker skulle vara annorlunda denna gång.
Blev det så? Nej! Det visar sig att människor inte kan litas på, människor är lika skitiga oavsett
vilken väg du vänder! Man skulle tro jag började bli van med att sitta här som ett frågetecken
och undras vad fan som är fel på mig?! Det verkar som att jag inte är värd lite av någons tid.
Inte bara fem minuter… Jag borde vara van med det, då detta är långt från första gång jag varit
igenom detta! Det fanns ett ljus i änden av tunneln när jag kom hit, nu finns det inget att sträcka sig emot!
Jag pallar inte lögner för fan!!!!!!! Jag är så less på att människor omkring mig går
runt och håller inne all sanning och bara serverar lögn på lögn, sen får man
rakt i anisktet att dom inte ville såra dig eller inte trodde du kom till att klara av sanningen.
Bullshit säger jag! Det finns inget som sårar så mycket som att tro man kanske
betyder lite för en person, men sen får veta att hela jävla vänskapen bara varit lögn! Hur kan
människor göra så? Jag säger alltid det jag menar om någon frågar, det är något jag sätter högt!
Sanningen för helvete, varför måste det vara så jävla svårt att tänka på andra än sig
själv? Grow some balls and be a man for fuck sake!!! Jag är bara arg, arg och besviken av människor…
Kanske är det bättre att vara ensam med sig själv, då vet man i alla fall vem man umgås!
