Varför är vi människor så rädda för allt, för livet? Varför är vi så rädda för att göra det som känns bra för oss själva? Jag tycker det är sjukt tråkigt att man ska vara rädd för att vara ärlig båda med andra människor och en själv... Vi sitter i våran egna lilla trygghetsbubbla, antigen tänker vi endast på oss själva eller så tänker vi endast på andra. Vilket som är ju en bra egenskap att ha, fast det måste finnas en balans emellan! Allt för många gånger lever vi livet efter andra människors värderinger och situationer, vi tillpassar våra egna liv efter andra människor..! Vi glömmer bort vem vi är bara för att någon annan ska få vara 100% nöjd! Jag vet, hela mitt liv har jag levd på det sättet... Jag har liksom alltid brydd mig mer om hur andra människor mår och vad andra mäniskor tycker.. Det är tufft i längden, man förlorar liksom sig själv... Man tappar sin egen identitet av att endast stå i skuggan av andra människor.
Vi människor borde våga leva mer, vi borde våga att ta plats i världen! Det är våran liv, ingen ska behöva säga hur du ska leva! Endast du vet vad som får dig att må bra, endast du vet vad som är bäst för dig! Det är tufft att bryta cirklen när man först har levd så i flera år... Man har ju egna drömmer och egna mål, vad är det då som stoppar oss från att nå dom egentligen? Rädslan för att misslyckas, rädslan för att såra någon annan eller kanske rädslan för att det inte ska passa in i någon annan människas liv, vilket som är det oftast rädsla..
Själv börjar jag först nu våga drömma realistiskt, efter 18 år på jorden! Jag som alltid har levd som en blyg tjej utan någon stor självkänsla, med social ångest och deppresjon... Jag har alltid levd i skuggan av andra och trott att alla människor var så mycket bättre, snyggare, smartare och smalare än mig... Nu vet jag att det faktisk inte är så, vi är alla människor, vi har alla fel och är olika!
För en gångs skull känns det som att livet börjar ljusna, jag kan göra vad jag vill! Ingen förutom jag själv kan stoppa mig från att nå mina mål och drömmer! Jag har slutat tänka på vad andra tycker, om mina vänner inte kan stötta mig i mina beslut då förtjener dom inte all tid och stöd jag har lagt ner på att de ska må bra! Så borde det vara för alla..
Skit i vad alla andra tycker och menar, gör det som är bäst för dig! Om dom inte stöttar det, är dom verkligen någon att lägga sin tid på?
Själv börjar jag först nu våga drömma realistiskt, efter 18 år på jorden! Jag som alltid har levd som en blyg tjej utan någon stor självkänsla, med social ångest och deppresjon... Jag har alltid levd i skuggan av andra och trott att alla människor var så mycket bättre, snyggare, smartare och smalare än mig... Nu vet jag att det faktisk inte är så, vi är alla människor, vi har alla fel och är olika!
För en gångs skull känns det som att livet börjar ljusna, jag kan göra vad jag vill! Ingen förutom jag själv kan stoppa mig från att nå mina mål och drömmer! Jag har slutat tänka på vad andra tycker, om mina vänner inte kan stötta mig i mina beslut då förtjener dom inte all tid och stöd jag har lagt ner på att de ska må bra! Så borde det vara för alla..
Skit i vad alla andra tycker och menar, gör det som är bäst för dig! Om dom inte stöttar det, är dom verkligen någon att lägga sin tid på?
Kommentera